Bakgrund och bygget

 För att söka i denna text, tryck "Ctrl+F", då öppnas en sökruta upptill eller nertill i fönstret.

Har ni frågor eller vill kommentera något så går det bra via kontaktsidan.

Hela berättelsen finns nu som bok. Ett massivt verk på 1,2 kg, med 420 sidor som i huvudsak är skrivna i dagboksform. Det ger en detaljerad insyn i livet ombord och hur vi löser uppkomna problem. Med hjälp av de 245 bilderna och 17 kartor är det lätt att leva sig in i berättelsen och få känslan av att vara en extra gast ombord på s/y Chiquitita.

Klicka här för att få veta mer om boken. Som Ett Evigt Sommarlov.

 

INNEHÅLL 

Bakgrund

1950-talet

1955 då jag var 11 år gammal hittade jag min första båt. Det var en så kallad badbåt som var i ett bedrövligt skick och hade drivit in vid Stenören. Jag drog upp den på land, lappa och reparerade den, och efter det ansåg jag att den var min. En badbåt består av två sidobräder cirka 30 cm höga hopspikade i aktern med en 122 cm bred akterspegel och avrundade i fören. I fören ligger en planka tvärs över, viket det också gör i aktern. Botten är klädd med en masonitskiva som följer rundningen i fören. En masonitskiva var på den tiden 122x244 cm så den bestämde storleken på fartyget. 50-60 cm in från fören sitter också en planka tvärs över båten, i vilken ett hål till masten är borrat. Mitt i båten invändigt ligger en planka långskepps från aktern till masonitskivan börjar böja uppåt och på den är en tvärplanka med ett hål till mastfoten fastsatt. Rakt under bottenplankan, är en planka som fungerar som köl fastspikad på högkant.

Så här såg min badbåt ut, och det var i dessa vatten jag seglade den

Ett lakan fick bli segel, mast och spirbom hämtade jag en kväll på Samuelssons gård, numera Skånegården, bland störarna som de använde att sätta upp höhässjorna med. Spirbommen använde jag också som stake och med den stakade jag min badbåt från Stenören söder ut mot Naffentorp / Strandhem. Beroende på väder och vind så riggade jag seglet med spirbommen någonstans på den sträckan, och sen segla jag tillbaka. Vinden var nästan alltid sydvästlig så det var slör hela vägen. Där satt jag och fantiserade om segling i sydliga vatten när jag gled fram mellan stenarna. Under hösten försvann mitt fartyg och nästa sommar var jag 12 år och började få andra intressen.  

    Stenören vid lågvatter. Bilden är tagen söderut från Lernacken 2004, i fjärran skymtar Klagshamn.

 

Stenören vid högvatten. Panoramabild 2012.

INNEHÅLL

1960-talet

Jag arbetade på 60-talet som verktygsarbetare på Östmans maskinfabrik. Ägaren Carl Östman hade en ombyggd trålare med namnet Bellona och var mycket segelintresserad. Bland ett par av arbetarna var där också seglare, Arne Hesselroth var en av dem, via kontakter på Malmö Flygindustri skaffade han mig ett motorbåtsskrov som var en prototyp. Det påminde mycket om en Albin 25, vilken då var min drömbåt.

Ett tomt 4 mm skrov, som efter ett par år blev en motorbåt

 

Här lägger jag i motorn med hjälp av min bror och min far

 

1963 träffa jag Ann-Margreth, 1964 militärtjänst på S3 Boden med avstickare till helikopterskolan och fjälljägarna, i slutet på 60-talet tyckte vi det var dags att sätta bo och skaffa ett hus. Båten blev aldrig sjösatt den såldes ”på rot” i Bunkeflo, pengarna bidrog till insatsen i vårt första hus.

 

INNEHÅLL

1970-talet

Ann-Margreth var nu förskollärare och jag var delägare i ett företag som konstruerade, byggde och opererade spelautomater. Två pojkar kom till världen, Paul 1972 och Ted/Björn 1975 och vi åkte på chartersemester som alla andra. Tröttnade på chartern och skaffade en andelslägenhet i Cannes eftersom vi i företaget hade viss verksamhet på Franska Rivieran.  Alla mina fartyg 

Här är den första spelautomaten som jag konstruerade, och den påbörjade pilotserien av den.

 

Tyckte det var surt att betala dyra hotellnätter på vägen ner till, och hem från lägenheten i Canes, och såg samtidigt möjligheten att ge pojkarna, både de små och den store, lite äventyr på resan. Så i slutet på 70-talet byggde jag en takbox till 245an med ett tält som reste sig då man öppnade boxen. Utöver att vara ett transportboende till lägenheten, så kuskade vi på semestrarna under ett par år runt i Europa från Tromsö i norr till Barcelona och Venedig i söder med vår låda.

 

        Boboxen under utprovning på Vanåsgatan

 

Efter att ha utforskat Europa under några år, hade jag tillfredställt mitt fiktiva zigenarblod (för jag har inte hittat något trots släktforskning bak till 1290), och även Ann-Margreth, som faktiskt har en dos nomadblod i sig, var nöjd efter dessa år så då såldes boboxen till en kompis. Charterresorna återupptogs och livet övergick till mera normalt Svensson liv.

 

INNEHÅLL

 

Chiquititas födelse

1980-talet

Företaget hade förändrats och utvecklats, 1978 förbjöds privata spelautomater så den verksamheten fick vi lägga ner. Istället satsade vi på säkerhetsbranschen, larm och övervakning. (Verksamheten lever till viss del, via våra söner, kvar i ny skepnad, http://www.teamsecurity.se/ ). Som mest var det 15 anställda och som VD hade jag fullt upp med allehanda pappersarbete. Jag som är konstruktör och tekniker trivdes bäst på verkstaden och vid ritbrädan, så jag hade svårt att finna mig tillrätta vid skrivbordet där jag fick tillbringa allt mer tid för att driva företaget, ändå älskade jag mitt jobb.

Jag hade en cykel stående på firman med vilken jag brukade cykla hem på lunchen vid hyggligt väder. Det var vid en sådan lunchcykling i februari 1989 som jag kom fram till att skaffa en segelbåt. Under förmiddagen hade jag suttit och fört över namn, adresser, möten mm. från min gamla almanacka till den nya, och då slog det mig att de har sett likadana ut år efter år så när som på några nya namn och lite justeringar hit och dit. Jag visste redan i stora drag hur resten av året skulle se ut, och faktiskt resten av mitt arbetsliv om inte något inträffar som ändrar på det. Jag var 45 år och hade vägen till pensionen utstakad och klar, en tanke som jag inte gillade.

 Väl hemma så hade jag bestämt mig, jag skall göra av med firman och ut och långsegla, kanske jorden runt. När jag berättar för Ann-Margreth om mina planer säger hon bara helt lugnt, ja det verkar trevligt, när hade du tänkt att vi skall ge oss i väg. Nu började jakten på den perfekta båten, efter många brev och resor till bla Holland och England för att titta på begagnade långseglare beslutar jag att vi skall ha en ny båt. Hittar inte heller någon serietillverkad ny som stämmer med mina krav, då återstår bara att bygga en.

 Skissar på den perfekta långseglingsbåten och kontaktar Långedrag Marin eftersom det är deras 441a som hade fått släppa till spantrutan till mina skisser. De är specialister på långfärdsbåtar i stål, för naturligtvis skulle det vara stål och inte en plastbalja eller celluloidlåda som min farbror kallade dem. Jag hade ritat den med däcksalong, något som jag sett på en båt i England och tyckte att det var både praktiskt och snyggt, men det var inte så vanligt förekommande då. Jag åkte upp till Rolf Modigh som var konstruktör och ägde Långedrag Marin, när han granska mina skisser så säger han, jag ritar inte sådana bastarder. Jag svalde förtreten, köpte ritningspaketet till 441an för att slippa jobbet med spantritningarna och tackade för mig.

 Nu blev det många timmar vid ritbrädan, och mycket klippa och klistra. Cad-programmen hade just börjat sitt intåg i ritningsvärlden och efter hand som detaljerna tog form på ritbrädan överförde jag dem till datorn. För mig var detta det bästa sättet att göra det på, jag kunde på ritbrädan forma och ändra båtens linjer tills jag var nöjd, och sen fick jag alla måtten exakt när det lagts in i cad-programmet, minsta avvikelse avslöjades omedelbart.

 Rullmasterna hade börjat dyka upp på marknaden, men de avrådde från dem på långseglare. Därför blev det en ketchrigg, två master, stormasten 18 meter och mesanen 12 meter som tillsammans bar fyra segel på totalt strax över 130 m2  

Planritning

 

Hon utrustades med en 60 hk Perkin dieselmotor och en 3 hk bogpropeller, hydraulisk styrning och en autopilot med hydraulisk styrmaskin. Tankar för 400 liter diesel och 800 liter vatten, varmvattenberedare på 60 liter. 6 fasta kojer och ytterligare 3 i bäddbara sittplatser. Två toaletter med kvarn och två 60 liters tankar för svartvatten, och en duschkabin. Ett elektriskt ankarspel med 60 meter kätting och ett 30 kg Bruseankare. För att inte få henne för djupgående ritade jag kölen med en bulb, och i den lades 3 ton bly blandat med 2 ton stansavfall. Det beräknade djupgåendet var 1,8 meter.

Elsystemet var lite speciellt. Eftersom jag jobbat med säkerhet i 25 år så skulle jag aldrig vågat installera gas i en båt. Har sett och läst om allt för många gasolyckor i mitt arbete för att ta den risk som gas medför. Därför hade vi elektrisk spis och ett eget 230 volts system ombord. Men det var inte bara spisen som behövde ström, nedan ser ni hur våra elsystem var uppbyggda.

Elsystemet

 

Det kan verka komplicerat men el och elektronik är det som jag kan så därför valde jag att göra så här. När man tittar närmre på det så är det inte så konstigt, det som skiljer sig mest från andra stora båtar är nog batterikapaciteten, här visar det 525 Ah på 24 volten men när vi gav oss iväg hade vi det dubbla, 1050 Ah. Omräknat till kWh blir det 25 kWh, dygnsförbrukningen variera mellan 2 och 5 kWh beroende på hur sparsamt vi levde. Hade vi fulladdade batterier kunde vi klara oss utan laddning i 3-5 dygn, och ändå bara utnyttja kring halva totala batterikapaciteten.

Vi hade en vanlig hydrofor typ sommarstugemodell för tryckvattnet, en oljefri  kompressor med slang och andningsregulator med vilken jag kunde dyka till 10 meter. Dessutom hade vi elektrisk utombordare på jollen så det var bara att ”docka” till moderskeppet när den behövde tankas. Det vi saknade var ett ordentligt vindkraftverk med så där en 2-2,5 meters vingbredd. Det fanns inga sådana gjorda för marindrift när vi utrusta båten.

När det tagits hänsyn till alla önskemål, säkerhet in och utvändigt, teknik och design, funktion och bekvämlighet så blev detta resultatet. 13,7 meter lång, 3,98 meter bred, djupgående 1,8 meter, deplacement 14 000 kg. Däck och överbyggnad 3 mm, fribord och huvudskott 4 mm, sidoplåtar under vattenlinjen och bottenplåtar 5 mm, kölsidor 8 mm, kölsula 20 mm, framkant köl 60 mm rundstål.

Översiktsritning

 

Nu hade jag färdiga byggritningar, men vem skulle bygga henne? Att jag skulle hyra in mig på ett varv eller en verkstad och själv bygga allt från scratch, var ett alternativ som jag ganska tidigt övergav även om jag trodde att jag hade kapacitet till det. För att bli färdig inom överskådlig tid hade jag behövt jobba heltid på projektet, och det hade ändå tagit mig flera år. Så ganska tidigt bestämde jag att jag skulle fortsätta att jobba med det jag tjänade pengar på, och låta någon annan leverera båten stålfärdig och grundmålad.

Det har visat sig att det var ett mycket klokt beslut, båten blev inte bara stålfärdig, utan dessutom färdigmålad, grovinredd, glasad och motorn monterad inklusive styrning och bogpropeller, så jag kunde sjösätta och för egen maskin köra till Limhamn. Inkomsten från mitt arbete under de två år som varvet byggde på henne, räckte gott och väl till varvets arbetskostnad. Alla andra kostnader som material, färg, motor och allt annat hade jag ju haft även om jag själv byggt.

Om någon av er som läser detta funderar på att bygga själv, så överväg noga det alternativ som jag valde, hela världen är full av halvfärdiga långseglarprojekt som inte nåde ända fram. Ett annat alternativ är naturligtvis att köpa ett sådant så är man en bit på väg i alla fall.

 

INNEHÅLL

 

 Från plåt till båt

En plåtverkstad i Svalöv lämnade bästa anbudet så de börja bygga på henne under hösten 1989. Det var två bröder som tidigare hade byggt en motorbåt i stål på 7-8 meter.

Bottenplåtarna passas in på mallarna.

 

Skrovet byggdes på mallar och inte direkt på spanten, då kan plåtarna röra sig fritt på mallarna när de svetsas. Man slipper de annars på stålbåtar så typiska insjunkningarna mellan spanten som uppstår när plåtarna svetsas direkt till spanten under byggnationen.

Med hjälp av bultar justerades mallarna så att plåtarna slöt tätt i skarven innan de svetsades.

 

Ett visst förskott var avtalat och en tidsplan för byggets framskridande var uppgjord med kapitaltillskott allt eftersom bygget fortskred. Efter några månader märkte jag att det börja slira med tidsplanen och efter en tid stoppa jag vidare utbetalning till dess de var i kapp. Tyvärr kom de aldrig ikapp. Istället blev det konkurs och jag fick brått att rädda vad som räddas kunde. Lyckades med hjälp av bröderna övertyga konkursförvaltaren att jag bara lånat lokalen och själv byggt på båten. Fick en vecka på mig att ta bort den, eller så kunde jag ta över lokalen och fortsätta bygget där.

Jag hade turen att få kontakt med http://www.skillingevarv.se/

där Keneth och Bo kom till undsättning. De skar ner det halvfärdiga skrovet till plåtar igen, och transporterade ner allt till Skillinge. Bara ett par veckor senare var skrovet i det närmsta färdigsvetsat och klart för att vändas.

Skrovet nästan klart att vändas

 

Skrovet klart att vändas. Mallarna sitter kvar, och för att styva upp det ytterligare har vi rundvalsat två vinkeljärn som det skall rulla runt på

 

Allt gick efter planerna och snart var skrovet inne i smedjan igen för att få däck och överbyggnad.

 Nu gick bygget lite långsammare, de hade fått in ett par trålare som skulle ha gjort en del ombyggnader och det fick gå före. Vi hade ett Gentlemens agreement att de skulle bygga på båten när de hade ”dötid”, dock skulle den levereras senast den 15 mars 1992. Efter hand så kom både spant, stringers, bottenstockar och delar av sittbrunnen på plats.  

Alla förstyvningar i skrovet är gjorda. Sittbrunnen börjar ta form, och däcksbalkarna är lagda

Med tiden kom även däck och överbyggnad på plats och vi lyckades lirka ut skrovet från smedjan efter att ha flyttat upp hjulaxlarna på vagnen. 

Av stora plåtjobb återstår nu roder och köl, men först skall det blästras och målas

Vi reste ett stort tält och där inne blästrade och rostskyddsmålades skrov och överbyggnad in och utvändigt.

Nu börjar det likna en båt. Efter att köl och roder kommit på plats och allt blivit färdigmålat, flyttar vi in i snickeriet för inredning

 

Under vintern 1991-92 pågick inredningsarbete och motorinstallation

INNEHÅLL

Som överenskommits blev det sjösättning i mitten av mars, och hon döptes till Chiquitita. Namnet är förutom en titel på en ABBA låt, det spanska ordet för en liten söt flicka, men används också som smeknamn på en flickvän.

 Direkt från Skillinge, med en övernattning i Limhamn gick jag till Danmark och fick henne riggad hos John Mast. Seglen skulle vi få från segelmakaren först i april månad, men jag hade fullt upp att göra under tiden. Mycket finsnickeri återstod och vi skulle vara klara för Atlantöverfart senast till midsommar. Detta för att vi anmält oss till firandet av 500 års jubileet av Columbus upptäckt av Amerika. Utsegling mot Västindien från Kanarieöarna skulle ske den 15 november, och vi behövde tiden från midsommar för att ta oss dit.

 Alla i min omgivning sa att vi inte var kloka. Detta var min första segelbåt, segla hade jag inte gjort tidigare mer än med min badbåt, och allt ombord, inklusive besättning, var oprövat på öppna vatten. Jag jobbade 11 timmar om dygnet i två månader, men började inse att här hade jag nog gapat över för mycket. Utöver båtens iordningsställande så skulle huset hyras ut, försäljningen av företaget slutföras och hundra andra praktiska saker ordnas. Pojkarna skulle följa med och ha skolgång ombord, detta fixade Ann-Margreth med under tiden. Jag tyckte ändå att det såg ut att vara inom räckhåll, men så i maj insjuknade min mor.

 Jag fick nu en anledning att blåsa av det hela och efter familjesamråd sköts planerna på långsegling framåt i tiden. Nästan allt arbete på båten stoppade upp, och istället fick vi försöka återställa våra liv till vardagen igen. Efter en tid så fortsatte jag med utrustningen av Chiquitita, och vi hade fått seglen så jag segeltränade så fort tillfälle gavs. Sommaren 1993 kunde vi göra vår första semestersegling som gick till Öland, det mesta av inredning, instrument och annan utrustning var nu på plats så det blev en fullskaletest som utföll till full belåtenhet.

Här är vad vi använde för navigation och kommunikation ombord på Chiquitita

Utöver hårdvaran i form av instrument och annan elektronik, så behövs det också mjukvara så som datorprogram och sådant som är både mjukt och hårt, böker, sjökort och liknande. Vi hade två sjökortsprogram, Transas som är avsett för yrkessjöfarten, och C-map som passar bäst till fritidsbåtar. Här finns en jämförelse mellan de två programmen över hamnen i Porto Cristo på Mallorca, ett ställe som antagligen alla som varit vid Drakgrottorna känner till.

 

Jämförelse mellan Transas och C-map

 Även om det på dessa bilderna inte går att läsa djupsiffrorna så framgår det tydligt att C-map är mycket mer detaljerat kustnära. Det beror på att yrkessjöfarten som använder sig av Transas, och då menar jag handelsfartyg och liknande, inte befinner sig på så grunda vatten, men det är ofta där som vi fritidsseglare trivs bäst. Transas har däremot andra fördelar tex en utmärkt tidvattensimulering som vi kom att har stor nytta av i bla Engelskakanalen.

Förutom elektroniska sjökort så har vi vanliga papperskort i form av översiktskort, det är så mycket enklare att planera seglingen på ett papperskort utlagt på bordet, än att sitta och trängas kring datorn. Vi skriver också nästan alltid ut detaljerade kort från datorprogramen över den sträcka som vi skall segla, så vi tycker inte att vi behöver mer än översiktskort i orginal. Ett måste däremot är pilotböcker över aktuella områden. Där finns det så mycket nyttig information om hamnar, städer, sevädheter mm, plus skisser och tips över svårnavigerade områden.

Översiktskort och pilotböcker

 INNEHÅLL

Vi har också vind- och strömkartor för varje månad, där vind och strömmars styrka och riktning för de senaste 100 åren statistiskt sammanställts. Man kan då se hur stor sannolikheten är att vinden och strömmen skall ha en viss riktning. De gröna pilarna visar strömmens riktning, och styrkan i knop står skriven ovanför. De blå vindrosorna är lite mer komplicerade att läsa av. Siffran mitt i anger hur många dagar i månaden som det är vindstilla. Pilarnas riktning visar varifrån vinden kommer, och längden hur stor sannolikheten är att den gör det. Står det en siffra i pilen så är det för att den hade blivit för lång att rita ut, siffran anger i procent hur stor sannolikhet det är för just den vindriktningen under månaden. Antalet "fjädrar" anger styrkan i Beaufort där varje "fjäder" motsvarar 2 Beaufort. Här finns de olika vindskalorna.

Vind och strömkarta för maj månad 1999.

 För vind och väder i närtid så fungerar TV-väderprognoserna bra i kustvatten om man håller sig till seglingar kring ett dygn eller kortare. Men för seglingar som sträcker sig över ett par dygn, eller om man vill veta att man kan fortsätta ett par etapper efter varandra så är det bra med lite längre och tydligare prognoser. För det mesta så kan Internet eller hamnkaptenen bistå med bra och säkra sådana, men vi hade också möjlighet att med hjälp av kortvågsradion ta emot både RTTY och Radio-FAX i datorn. Här är ett par exemel på sådana väderprognoser.


Av första raden i tabellen för Biscaya i RTTY prognosen kan vi utläsa att för onsdagen den 10de kl 12 gäller västlig vind 5-6 Beaufort men det kan bli upptill 7 och våghöjden blir 2 meter.

 

INNEHÅLL

 

Här följer bilder från Ciquitita invändigt.

 Bilderna nedan är tagna på vintern, och eftersom jag då ofta höll på med arbete ombord var det alltid lite stökigt. 

Våtgardroben för regnkläder och dörren till sittbrunnen. Där är bara två trappsteg från salongen ut till sittbrunnen

 

Pentryt, med spisen till vänster, infällda i bänkskivan finns också en 60l frys och en 40 liters kyl. Rakt fram, kaffekokare och mikro, till höger är bardisken med diskbänken

Salongen med pentry och bardisk till höger, och god plats för 7 sittande i soffan kring bordet

Salongsbilden är tre bilder hopsatta till en panoramabild, därför är det en del förvrängningar i bilden. Över allt i båten var det minst 193 cm fri höjd till taket så jag kunde gå rak med mina 191 cm över allt. Under durkarna i salongen var tankarna för diesel och vatten samt de flesta av de 20  batterierna om vardera 105 Ah.

Efter salongen är det vi kallade biblioteket, där var två kojer, kommunikationscentral, bokhylla och en liten bäddbar dinett. Här kom också masten ner genom däck, och stod med mastfoten direkt på kölstocken.  

 

 Två kojplatser på styrbordsida i biblioteket

 

På babordssida, kommunikation, bokhylla och dinett

 

 Härifrån skötte vi navigering och kommunikation med yttervärlden

 

På främre toaletten är där tre garderober, och bakom toalettstolen var förskeppet med stuvutrymme, watermaker och bogpropeller

 

Anslutning till centraldammsugare finns i salongen och akterkabinen

I akterkabinen var som en gäst uttryckte det, ”här är ju en båt till”. Där var två stickkojer, breda nog, 145 cm, för att ligga två i varje, två garderober och två mindre soffor. Duschkabin, toalett med tvättmaskin och massor av stuvutrymmen, längst akteröver fanns hydraulstyrningen, värmeanläggning och elverket. 

 

 Styrbordsstickkoj...

 

...soffa och garderob

Vår oumbärliga tvättmaskin

Duschkabin, byggd av 16 mm kanalplast avsett för uterumstak, sedd från toaletten

 

INNEHÅLL

 

Motorutrymmet kom man in till via duschkabinen. Där var förutom motor, propellergenerator, centraldammsugare och kompressor.

Det går inte att beskriva utrustningen för en långfärdsbåt utan att ta med jollen. Vi hade när vi gav oss iväg en plastbåt på drygt 3 meter som jolle. Detta eftersom det i alla långselingsböcker stod att det skulle vara en hård jolle för att man skulle kunna ro den. Vi rodde nästan aldrig, utan använde vår elektriska utombordare, som var på 2 hk. Den gick på 24 volt och drog vid full gas 60 amper, för det mesta körde vi i 4-5 knop och då nöjde den sig med 15-20 amper. Då räckte de två 55 Ah batterierna i drygt en timma utan att bli djupurladdade och det dubbla om man djupurladdade dem.

I Spanien fick vi en Zodiak gummibåt av en kompis därför att den läckte ut luft och in vatten. Den var inte så gammal, men Zodiak hade bytt till ett nytt miljövänligt lim på den modellen, och det höll inte. Jag limma ihop den med Sikaflex, lade en plywoodskiva i botten och byggde en batterilåda som också var toft. Eftersom Chiquitita betyder lilla flickan så fick denna heta Pysen, men vi stavade det Pyyysen eftersom luften pös ut, senare med tillägget af Norrland eftersom där var så många lappar. 

Pyyysen af Norrland i all sin glans

Här har Pyyysen dockat till moderskeppet för tankning

Pyyysen var oersättlig. Den hade ibland upp mot 400 kg last, fyra fullvuxna plus proviant, batterier och motor. Aldrig svek den oss, började strömmen ta slut så gick det bara lite långsammare, och inte tvärstopp som en vanlig utombordare.

Läs här hur vi efter 3 år i Medelhavet tyckte den ideala Medelhavsbåten skulle vara.

Klat Skepp!

Chiquitita under fulla segel utanför Mallorca

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)
Långsegling Bakgrund och  bygget Förord Sverige till Spanien Spanien och Balearerna Spanien till Turkiet Turkiet till Sverige Epilog